Mozarts Trollflöjten är en saga – men också ett drama om människans inre kamp. Här möts nattens känslor och dagens förnuft: två krafter, lika starka som motsatta.

På ena sidan står Nattens drottning, glödande av lidelse, moderskärlek och hämnd. Hon är känslan när den älskar, kräver och sörjer. Hennes musik blixtrar – virtuos och vild.

På den andra sidan finns Sarastro, prästernas vise ledare. Han står för lugn, vishet och inre disciplin. Hans musik är djup, stadig – som om jorden själv talade.

Mellan dem står Tamino och Pamina. De bär båda världarna i sig – begär och längtan, men också sökandet efter något större. Deras prövningar lär dem att känsla utan vishet blir farlig, och att förnuft utan kärlek blir kallt.

Musiken blir bron mellan dessa motsatser. När flöjten ljuder, stillas vilddjuren. I sången möts mörker och ljus, hjärta och tanke – inte i strid, utan i harmoni.

Trollflöjten är mer än en opera. Den visar att människan blir hel först när hon försonar sina motsägelser – genom musik, genom kärlek, genom förståelse.